Minnen i allt
Kategori: Jag o min vardag
Hittade billig färs på Ica idag, så jag köpte hem 2 kg, man kan ju göra så mycke med detta. Portionerar alltid upp runt 400 gram per påse, som jag plattar ut för snabb tining när man tar fram det. Idag tog jag och gjorde vitlöksbiffar och frös in råa. Men det var ingen höjdare alls att göra dessa idag. Smulan brukade alltid sitta så fint nedanför vid mina ben och vänta på lite rå färs. Vilket hon ju inte gjorde idag. Så tårarna kom och jag hade bara sån go lust att slänga färsen och strunta i alltihopa.
Saknaden efter henne är mäktigare än något jag varit med om. Saknar henne mest hela tiden. De gör så ont i mig. Förstår inte hur det någonsin ska bli lättare. Man säger ju att man går vidare med tiden men att man inte glömmer. Men just nu känns de absolut inte som att jag kommer att må bättre inom en snar framtid. Det är så ensamt så jag inte kan beskriva det med ord. Har ju alltid haft olika djur runt mig ända sedan jag föddes.
Att ta in ett nytt djur eller ny katt, känns fel. Det är ungefär som att tro man kan ersätta henne, ja eller hur jag ska beskriva det. Jag vill inte att någon ska komma in och ta över efter henne.
Så det här med djur är inte aktuellt alls.
Ett flertal har frågat om de ska skaffa katt till mig. Alltså jag kan de själv om jag vill.
Jag undanbeder mig gärna fler förfrågningar om detta nu. Det finns ingen tröst för mig i att skaffa en ny katt. Tvärtom är det totalt okänsligt att bara ens fråga.
2 av er som frågat gör inget, för jag känner er så väl, så ta inte åt er. Men ni andra som knappt ens pratar med mig på facebook, sluta skicka mail om ny katt när ni inte kan skriva nåt annars.
Tack för mig och ha en bra dag
