Nu har du fått komma hem igen
Kategori: Jag o min vardag
Idag blev dagen då Smulan fick komma hem igen.
Att få hem henne i en urna känns som att uppleva den 24 maj igen, att sakna henne gör så himla ont. Men vet att jag gjorde rätt som valde detta alternativ, nu vet jag alltid var hon är.
Hoppas bara inte det kommer att ta mer på mitt psyke än det redan gör. Vet att jag är stark som person och alltid varit, vad som än hänt mig i mitt liv. Men i detta fallet känner jag mig så svag, förvirrad och ensam. Aldrig känt sådan här smärta att sakna någon så enormt mycke.
Önskar att man kunde vakna upp och att det bara hade varit en mardröm, men tyvärr så är det inte så.
R.I.P min lilla älskade söte fine Smulan.
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och mina tankar, glömmer dig aldrig. Du var så speciell och unik på alla sätt. Du var med mig överallt i hemmet vad jag än gjorde.
T ex; satt jag på toa kom du o ville bli klappad, lagade mat, kollade tv, satt vid datorn, i duschen(ja hon kom in trampandes när jag var klar), sov bredvid mig i sängen på din egen kudde efter att vi sagt godnatt eller så sov du på min arm tätt intill mig, låg i mitt knä vid datorn osv osv...finns massor att rabbla upp. Vi prata alltid med varandra, och hade du sovit och kom in i de rum jag var i så sa du alltid mjau för att tala om att du var vaken. Och när jag varit ute och kom hem så sa jag alltid hej och då svara du med ditt härliga fina mjau.
Tystanden utan dig är olidlig....
2 st klotljus i guld är tända och får vara så tills dessa brunnit ut
