VÄLKOMMEN IN I MARIES HUVUD!!!!

Jag Är Som Jag Är Och Ska Vara. Mig Själv!!!

24 maj 2013 ca kl:13.15

Kategori: Jag o min vardag

 
Detta var igår och snart ett dygn sedan. Den värsta dagen i mitt liv. Fick ta beslutet att ringa veterinär som kom så att lilla Smulan fick somna in helt fridfullt i min säng. 
 
Var hjärtskärande och tårdrypande och se henne ta sitt sista andetag. Förstår inte hur jag ska kunna leva utan henne, vad jag än gjorde här hemma så var hon med, så om jag bara satt på toa så kom hon, när jag duscha och stängde av vattnet så kom hon in och ville bli klappad, satt jag vid datorn hade hon sin egen dyna där som hon låg på och när hon tyckte att hon inte fick uppmärksamhet satt hon sig upp och la huvudet på sned åt båda hållen och sen kom en tass på pannan som talade om för mig att nu fick jag minsann klappa henne, hon skulle alltid bli nattad med massa pussar innan vi släckte lampan för att sova, hon hade sin egen kudde som hon sov på (den tar jag inte bort). Ja det finns så mycke och skriva om henne, men känner att tårarna rinner och svårt och se vad jag skriver.
 
Men fy vad jag saknar henne, kan inte beskriva det med ord. Kommer på mig själv med att vilja ropa på henne. När jag vakna idag var jag på väg och ge henne frukost. Men där kom ju ingen liten Smulan. Hon pratade alltid med mig, talade om när hon kom in i rummet eller när hon hoppa upp i sängen, eller om jag varit ute o kom hem så kom ett mjau precis som hon sa hej.
 
Bilden är tagen bara timmarna innan hon fick somna om, jag låg i sängen med henne hela tiden ända tills veterinären kom. Hon låg tätt intill mig i min famn och spann och mådde så gott.
Är glad att jag tog beslutet nu medan hon mådde som bäst, itsället för att vänta tills det var riktigt akut och man hade fått se henne må dåligt.
Det som igår gjorde att jag tog beslutet var att det kom lite blod från cystan och ju mer hon slicka så öka det. Fast de sista 2 timmarna så blödde hon inte alls. kanske hade de stannat av och hon kunde varit med mig över helgen. Men såklart inget jag våga chansa på. Det hade ju bara varit för min egen skull. Så det var bättre att ta beslutet och veterinären sa att det var ett bra beslut för hon led inte.
Jag fick 3 veckor med henne efter att jag hitta cystan på henne.
3 veckor som gick alldeles för fort.
 
Inom en månad kommer hon tillbaka till mig kremerad i en liten urna
 
Vila i frid lilla underbara fina Smulan
 
Hoppas du har de bra där du är och att du träffar dina gamla sambos Junior (cherokees pappa) och Cherokee, men även Bushido som var mamma till Cherokee, som tyvärr dog innan du flytta in hos mig
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: