VÄLKOMMEN IN I MARIES HUVUD!!!!

Jag Är Som Jag Är Och Ska Vara. Mig Själv!!!

smhi

Kategori: Okategoriserat

Åskväder förekommer framförallt på sommareftermiddagar, i stora bymoln som byggts upp genom soluppvärmningen under dagen. En annan typ av åska förekommer i samband med fronter, där kall luft möter varm. 

 

Åska uppträder oftast i kraftigaCumulonimbus (bymoln). Ibland syns detta inte tydligt eftersom dessa bymolnen kan vara inbakade i mer sammanhängande regnmoln. 

Cumulonimbus växer snabbt på höjden genom starka uppvindar. Efterhand som molnet växer till sker en separation av elektriska laddningar så att den nedre delen av molnet blir mest negativt laddad och den övre delen positivt laddad. Hur denna separation av laddningar går till är ännu inte helt klarlagd, men den hänger troligen ihop med att molndroppar, regndroppar och snöflingor rör sig upp och ned i molnet med olika hastigheter.

När spänningsskillnaden blir tillräckligt stor mellan mark och moln sker en urladdning. Urladdningar sker också inom moln och mellan olika moln. En ganska ny upptäckt är att det även då och då kan förekomma urladdningar riktade uppåt mot jonosfären, så kallade "sprites".

Ett åskmoln är ofta några km brett vid basen och kan ibland sträcka sig ända upp till tropopausen (gränsen mellan troposfären och stratosfären). Sommartid ligger tropopausen vanligen på 9-12 km höjd i Sverige. 

I tropikerna ligger tropopausen snarare på 13-18 km höjd varför åskmolnen kan bli mäktigare där. Riktigt kraftiga åskmoln kan tränga upp några km ovanför tropopausen. Ibland kan band med åskmoln återfinnas utefter en flera tiotals mil lång sträcka längs en kallfront.

Oftast på eftermiddagen

Det kan åska vid alla tider på dygnet, men oftast sker det på eftermiddagen och den tidigare delen av kvällen. Förklaringen ligger i hur åska uppstår. 

Det krävs en separation av laddningar för att bygga upp de spänningsskillnader som är en förutsättning för att det skall kunna uppstå en blixt. Denna laddningsseparation sker i välutvecklade bymoln (åskmoln), där huvuddelen av de negativa laddningarna samlas i molnets nedre del, medan de positiva laddningarna dominerar i den övre delen. 

Bymoln kan bildas över land när solen värmer markytan genom att luften längst ner i atmosfören värms upp och börjar stiga. Luften avkyls under sin väg uppåt så att luftens vattenånga kondenseras till molndroppar. 

Den här processen startar typiskt under förmiddagen. Då är molnen till en början små och ser ofarliga ut. Under dagens lopp tornar molnen dock upp sig mer och mer, så att de på eftermiddagen är fullt utvecklade och åskan kan börja. 
Den här typen av åska är alltså ett typiskt eftermiddags- eller kvällsfenomen. Men dessutom finns åska som är knuten till fronter, zonerna mellan varma och kalla luftmassor. Eftersom fronterna kommer och går utan dygnsrytm blir denna typ av åska jämnare fördelad över dygnet. 

Även på vintern

Åska förekommer även vintertid, fast inte alls lika ofta som under sommaren. Att det är vanligare med åska när det är varmt beror på att de kraftiga bymoln där åskan uppstår bara kan bildas när det är gott om vattenånga i luften.  Och detta är kopplat till temperaturen. Ju varmare det är desto mer vattenånga kan finnas tillgänglig.

Trots det, är det faktiskt inte så ovanligt med åska på vintern i södra Sverige i samband med oväder. Vanligast är vinteråska i kusttrakter, speciellt vid västkusten samt ett par tre mil in över land. Då rör det sig oftast bara om enstaka blixtar och vanligen ute över relativt varmt vatten.

Åska i världen och Sverige

Åskfrekvensen är i världen störst i tropikerna och avtar mot polerna, exempelvis har Amazonas upp till 250 åskdagar per år. Nära 2000 åskväder rasar ständigt i jordens atmosfär. Enligt Ingrid Holfords bok "Book of weather" anges Bogor i Javas bergstrakter som den åskrikaste platsen på jorden med 322 åskdagar per år. 

I Sverige åskar det 5-20 dagar om åre och landet träffas av omkring hundratusen blixtnedslag varje år. 

Den värsta kombinationen av blixtar och nederbörd som man känner till från vårt land inträffade på Fulufjället i nordvästra Dalarna den 30-31 augusti 1997. Fjället träffades av cirka 700 blixtnedslag under några timmar och i det värst drabbade området uppskattades regnmängden till cirka 400 mm under loppet av 24 timmar. 

Under ett våldsamt åskdygn 10-11 augusti 1992 registrerades omkring 32000 nedslag i södra och mellersta Sverige av SMHIs dåvarande blixtpejlsystem (LPATS).

Kommentarer


Kommentera inlägget här: