VÄLKOMMEN IN I MARIES HUVUD!!!!

Jag Är Som Jag Är Och Ska Vara. Mig Själv!!!

Regnsbågsbron

Kategori: Jag o min vardag

 

Sitter och letar efter en fin urna till Smulans aska på nätet och hittade denna fina texten. Kan kännas bra och ha nåt sånt och tro på när saknaden och sorgen är så stark.
 
 
 

Regnbågsbron

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör, så kommer det till Regnbågsbron. Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken, och våra vänner har det varmt och skönt. Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör; de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen, precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak; de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar. Alla springer och leker tillsammans, men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva. Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset, hans ben bär honom fortare och fortare. Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte, dina händer smeker på nytt det älskade huvudet, och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över regnbågsbron tillsammans....

 

 

 

Nu har du fått komma hem igen

Kategori: Jag o min vardag

 
 
Idag blev dagen då Smulan fick komma hem igen. 
 
Att få hem henne i en urna känns som att uppleva den 24 maj igen, att sakna henne gör så himla ont. Men vet att jag gjorde rätt som valde detta alternativ, nu vet jag alltid var hon är.
 
Hoppas bara inte det kommer att ta mer på mitt psyke än det redan gör. Vet att jag är stark som person och alltid varit, vad som än hänt mig i mitt liv. Men i detta fallet känner jag mig så svag, förvirrad och ensam. Aldrig känt sådan här smärta att sakna någon så enormt mycke.
 
Önskar att man kunde vakna upp och att det bara hade varit en mardröm, men tyvärr så är det inte så. 
 
 
R.I.P min lilla älskade söte fine Smulan.
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och mina tankar, glömmer dig aldrig. Du var så speciell och unik på alla sätt. Du var med mig överallt i hemmet vad jag än gjorde.
 
T ex; satt jag på toa kom du o ville bli klappad, lagade mat, kollade tv, satt vid datorn, i duschen(ja hon kom in trampandes när jag var klar), sov bredvid mig i sängen på din egen kudde efter att vi sagt godnatt eller så sov du på min arm tätt intill mig, låg i mitt knä vid datorn osv osv...finns massor att rabbla upp. Vi prata alltid med varandra, och hade du sovit och kom in i de rum jag var i så sa du alltid mjau för att tala om att du var vaken. Och när jag varit ute och kom hem så sa jag alltid hej och då svara du med ditt härliga fina mjau.
Tystanden utan dig är olidlig....
 
2 st klotljus i guld är tända och får vara så tills dessa brunnit ut
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

3 veckor sedan kl: 13.15

Kategori: Jag o min vardag

 
 
Kan inte fatta att det idag är 3 veckor sedan som lilla Smulan fick somna in. Tiden går men det känns som igår, och det gör fortfarande lika ont. Saknar henne nåt enormt
 
 
 
 
En dikt som jag fick via facebook mailen av snälla Carola
 
 
 
Vi lämnar dig inte! Inte för en sekund lämnar vi dig!
Våra kroppar har lämnat det här jordiska, kattsliga, det är sant. Du tog adjö av min varma tass, min svala nos och min spinnande kropp med de skimrande ögonen. Du kan inte bära mig i famnen längre. Kanske har du till och med grävt en liten grav som ska rymma de fysiska resterna av min lilla kropp. Eller kanske vet du inte ens, men anar, att jag lämnat detta liv hos dig…
Men inne i dig kommer jag alltid att finnas. I din hjärna och i ditt hjärta, och i din hud, dina ögon och dina händer, kommer minnet av mig alltid att finnas kvar!
Du kommer att vakna mitt i natten av att än en gång ha känt mina tassar gå över täcket och röra vid dig i sömnen. Du kommer att se mig skymta i ögonvrån snett bakom dig, just där skuggan möter ljuset, i ett hörn, eller en vrå. Du kommer att se min svans skymta ute, i ett prång, bakom en buske, över ett staket. Du kommer att höra ljudet av mig lapande vatten där inga vattenskålar längre finns. Och du kommer att höra mitt mjauo, såväl i vakenhet som i sömn, som ett rop någonstans ifrån.
Och det beror på att jag aldrig kommer att gå ifrån dig! Den kärlek du har gett mig, kommer att hålla en gnista av mig kvar! Den kommer alltid att brinna i din närhet, och när du lyfter upp och klappar en annan katt, med dina mjuka händer som smekt mig så kärleksfullt, då kommer varje ömsint beröring att fortplantas också till mig.
Och i den kattens förnöjda ögon kan du se, om du tittar noga, den där lilla lågan som en gång var jag. Hos varje katt du möter, och kanske hos en ny katt som kommer att dela sitt liv med dig, kommer du att se den där glimten av det Eviga Livets Katt, där jag är nu.
Någonstans i alltets gåta finns minnets ekon, som kan låta dig behålla allt det fina och det svåra vi upplevde tillsammans. Men där finns också sången som jag spinner för dig, och som aldrig kommer att tystna. Om du lyssnar noga, kommer du att kunna höra den precis när du vill, kärlekens sång från din älskade katt, som älskar dig tillbaka.
Ibland, just när du är precis i det där skimrande ljuset precis mitt emellan vakenhet och drömsömn kommer du att välbekant känna min speciella nosbuff stryka över din kind, som en änglavinge, känna en kattstor tyngd trampa sig tillrätta på armen! Och tro mig, just då är jag där hos dig!
Din AllraKäraste ÄnglaKisse

Inget kul igårkväll/inatt

Kategori: Jag o min vardag

 
Usch, har varit en riktigt jobbig natt, jag kvällen oxå igår. Fick den slutgiltiga fakturan från veterinären och allt kom upp igen, tårarna rann och det gick inte att hejda.
Orka snart inte ha det så här längre, vill bara det ska vara en mardröm och att jag vaknar snart och allt är som vanligt och lilla Smulan är hos mig.
Har aldrig nånsin mått så här dåligt. Helt tom och förvirrad.
 
Tack och lov för en halv sömntablett så jag kunde somna från det hela vid 1 inatt, men bara för att vakna supertidigt och känna samma sak.
Väntar på avin om urnan som är det sista, kanske man får lite lugn och ro i kroppen då, när jag vet att hon är hemma hos mig igen. Inte att man slutar sakna o sörja, men att det kommer att kännas tryggt och
veta var hon är.
 
Varför är kvällarna den tidpunkt då man saknar mest och är som mest ledsen? är det för att man sysselsätter sig hela dagen och då inte får chans att tänka lika mycke. Även om jag tänker på henne mest hela tiden.
 
Nähä nu ut i lite viktiga ärenden
 
 
 

Pusselipuss

Kategori: Jag o min vardag

 
 
Smulan & jag.
 
Saknaden och sorgen är enorm
 
 
 
 
 
 

Minneshylla/altare

Kategori: Jag o min vardag

 
Igår var en mycke tuff dag efter att jag hämtat posten. Fick räkningen ang avlivning av Smulan. Allt blev lixom mer verklighet när man såg hennes namn på räkningen,, vad för sprutor hon fått osv. Tårarna rann och spruta om vartannat, visste inte var jag skulle ta vägen. Kändes som jag inte ville leva längre. Gjorde så ont i mig. 
 
Kan fortfarande inte fatta att hon inte finns i livet hos mig längre.
Undrar hur det kommer att bli när hon kommer tillbaka som aska i en urna.
Vill bara att hon ska komma springande fram till mig och säga mjau. Skulle ge vad som helst för att få lite mer tid med henne i livet, men vet ju att det inte går. 
 
Har haft 4 katter (plus kattungar från dessa katter) innan henne och det gjorde ont att förlora dem, men detta är värre för hon var så himla speciell och går inte att beskriva med ord. Bara de som fått lyckan att träffa henne vet vad jag pratar om.
 
Har idag fått foton som jag beställt (tack fuji för att de bara tog 2 dagar) och fixat till 2 ramar och satt på minneshyllan/altaret i mitt vardagsrum.
Inte riktigt färdigt än, lär komma till en hel del efterhand gissar jag. Men det får duga så länge, och det känns bra att ha gjort det. Kan man kalla det en liten tröst på vad jag gick igenom igår kanske. Nja vet inte, finns ingen tröst i att förlora sin livskamrat.
 
Fina lilla Smulan, hoppas du har det bra där du är nu. Och glöm aldrig att jag kommer att tänka på dig  och sakna dig varje dag så länge jag lever
 
 

24 maj 2013 ca kl:13.15

Kategori: Jag o min vardag

 
Detta var igår och snart ett dygn sedan. Den värsta dagen i mitt liv. Fick ta beslutet att ringa veterinär som kom så att lilla Smulan fick somna in helt fridfullt i min säng. 
 
Var hjärtskärande och tårdrypande och se henne ta sitt sista andetag. Förstår inte hur jag ska kunna leva utan henne, vad jag än gjorde här hemma så var hon med, så om jag bara satt på toa så kom hon, när jag duscha och stängde av vattnet så kom hon in och ville bli klappad, satt jag vid datorn hade hon sin egen dyna där som hon låg på och när hon tyckte att hon inte fick uppmärksamhet satt hon sig upp och la huvudet på sned åt båda hållen och sen kom en tass på pannan som talade om för mig att nu fick jag minsann klappa henne, hon skulle alltid bli nattad med massa pussar innan vi släckte lampan för att sova, hon hade sin egen kudde som hon sov på (den tar jag inte bort). Ja det finns så mycke och skriva om henne, men känner att tårarna rinner och svårt och se vad jag skriver.
 
Men fy vad jag saknar henne, kan inte beskriva det med ord. Kommer på mig själv med att vilja ropa på henne. När jag vakna idag var jag på väg och ge henne frukost. Men där kom ju ingen liten Smulan. Hon pratade alltid med mig, talade om när hon kom in i rummet eller när hon hoppa upp i sängen, eller om jag varit ute o kom hem så kom ett mjau precis som hon sa hej.
 
Bilden är tagen bara timmarna innan hon fick somna om, jag låg i sängen med henne hela tiden ända tills veterinären kom. Hon låg tätt intill mig i min famn och spann och mådde så gott.
Är glad att jag tog beslutet nu medan hon mådde som bäst, itsället för att vänta tills det var riktigt akut och man hade fått se henne må dåligt.
Det som igår gjorde att jag tog beslutet var att det kom lite blod från cystan och ju mer hon slicka så öka det. Fast de sista 2 timmarna så blödde hon inte alls. kanske hade de stannat av och hon kunde varit med mig över helgen. Men såklart inget jag våga chansa på. Det hade ju bara varit för min egen skull. Så det var bättre att ta beslutet och veterinären sa att det var ett bra beslut för hon led inte.
Jag fick 3 veckor med henne efter att jag hitta cystan på henne.
3 veckor som gick alldeles för fort.
 
Inom en månad kommer hon tillbaka till mig kremerad i en liten urna
 
Vila i frid lilla underbara fina Smulan
 
Hoppas du har de bra där du är och att du träffar dina gamla sambos Junior (cherokees pappa) och Cherokee, men även Bushido som var mamma till Cherokee, som tyvärr dog innan du flytta in hos mig