Idag är ingen rolig dag. Det är nu 2 år sedan min underbara fina söta lilla Smulan fick somna in.
Saknar henne varje dag och tänker på alla fina år vi hade tillsammans, hela 14 år, kan inte fatta att det redan har gåt 2 år. Samtidigt som det känns längesedan eftersom jag saknar henne så enormt mycke. Finner inte rätta orden för hur mycke jag saknar henne alltså. Hon var en del av mig, ett djur ja, men mer som en liten person i hennes sätt att vara och hon prata alltid så mycke med mig. Ni som har katt vet nog vad jag menar.
Du är den bästa som funnits i mitt liv, glömmer dig aldrig min lilla söte tös
Idag är det 18 månader sedan Smulan fick somna in. 1,5 år sedan. Var har all denna tid tagit vägen. Kan inte fatta att det redan är så längesen, känns som igår ju. Men samtidigt evigheter sedan pga att jag saknar henne så enormt mycket.
Denna bilden är någon timme innan hon fick somna in, hon ligger tätt intill mig, som hon så ofta gjorde på olika sätt.
Idag skulle lilla Smulan ha fyllt 16 år om hon fortfarande hade varit i livet. Kan inte fatta att det om 10 dagar är 1,5 år sedan hon fick somna in. Saknar henne enormt mycke varje dag, känner mig lixom inte hel utan henne.
Varje kväll innan jag ska lägga mig så säger jag godnatt till henne där urnan står, och det har jag gjort varje kväll, plus tänder ett ljus varje kväll. Något jag aldrig kommer att sluta med, det känns bra och göra så.
Kl: 13.15 idag är det 1 år sedan du fick somna in min fina, bästa, sötaste lilla tös Smulan Kan inte fatta var tiden tagit vägen. Känner mig inte hel utan henne. Saknaden är olidlig varje dag. Kan inte beskriva det med ord.
Men det som fortfarande känns rätt och bra är att hon är kremerad i en urna här hemma och jag kan säga godnatt varje kväll och godmorgon varje morgon, en liten tröst att fortfarande kunna säga hennes namn och prata med henne som om hon vore här. Men jag vet ju att hon inte är det, eftersom jag inte får något svar. Hon prata ju alltid tillbaka så fort jag sa nåt.
Saknar dig så det gör ont, och önskar att du vore här
Idag är det 11 månader sedan det bästa jag haft somnade in. Saknaden är enorm och det blir inte lättare för var dag som går kan jag säga. Jag känner mig inte hel utan henne.
Var har alla dessa månader tagit vägen, kan inte fatta det. Känns som det var igår det hela hände. Men när saknaden är som värst så känns det som det är evigheter jag träffa henne sist. även om jag saknar henne mest hela tiden.
Det gör ont i mig varje dag så mycke jag saknar henne, hon var mitt allt. Och jag tror aldrig det blir lättare att leva utan henne.
Mitt val att kremera henne och ha henne i en urna här hemma är det bästa jag gjort, jag vet var hon är.
Kom på att jag aldrig la ut om att det är 10 månader sedan Smulan fick somna in, detta var i måndags. Men den dagen var en sån där jobbig dag då jag sakna henne extremt mycke och var rätt ledsen, fast de är jag ju varje dag. När ska saknaden bli lättare egentligen. Vill ha henne här ju
Idag är det 9 månader sedan fina lilla Smulan fick somna in. Kan inte fatta var all denna tid tagit vägen, men samtidigt ibland så känns det som evigheter sedan. Men det är ju pga att saknaden är så enorm.
ååå alltså, katter borde bli lika gamla som oss människor kan jag tycka.
Idag är det 8 månader sedan lilla söta fina Smulan fick somna in, var har den tiden tagit vägen, känns som igår. Saknar henne nåt enormt mycke, hade gjort vad som helst för att få gosa med henne igen
Kvällarna och nätterna när man ska lägga sig och sova är värst, för hon skulle alltid nattas en stund, innan hon gick och la sig på sin kudde, ja hon hade en egen bredvid mina
Så tomt när man varit ute o kommer hem, ingen som kommer o möter o säger hej(mjau), ingen o ge mat, ingen som är med mig här hemma vad jag än gör
Julafton idag och det känns inte alls som annars, min fina lilla saknade Smulan är inte med mig denna julen ju. Känns jättekonstigt och inte få lägga några julklappar under lilla granen åt henne. Och det var dessutom den granen som var hennes.
Tårarna rinner nerför mi kind och svårt att se. Men vet ju att hon har de bra där hon är nu.
God Jul på dig lilla Smulan, och du finns i mina tankar 24/7
Idag är det 6 månader sedan lilla Smulan fick somna in. Min lille söte tös, saknar dig varje dag och kan inte fatta att du inte finns hos mig, och dessutom att det redan gått så lång tid. För mig känns det som det var igår du lämna mig. Men när saknaden är som värst så känns det som evigheter sedan vi sågs. Önskar du var här hos mig nu, om så bara för en liten stund. Att få klappa dig, pussa på dig, ligga och morgongosa i sängen som vi alltid gjorde.
Idag skulle lilla Smulan fyllt 15 år, saknar henne något enormt, kan inte fatta att det snart är 6 månader sedan hon fick somna in. Saknaden efter henne blir inte lättare. Lika tufft varje dag. Tur jag har massa fina minnen av henne och fullt med bilder.
Usch, idag är ingen rolig dag. Det är 5 månader sedan min fina söta lilla Smulan fick somna in. Fattar inte var denna tiden tagit vägen, känns fortfarande som igår och saknar henne nåt enormt. Går inte en dag utan tårar
Vad jag än gör eller var jag än är i mitt hem så saknar jag henne, hon var med överallt vad jag än gjorde. Och pratade i massor gjorde vi, inte för att förstod varann, men sa jag nåt så svara hon och tvärtom. Hon är/var den mest speciella katten jag mött i hela mitt liv.
Finns ingen som henne det är jag helt säker på. Inte bara jag som sagt detta, alla som träffat henne har oxå sagt det.
Man kan ju hoppas på ett liv efter döden eller när man dör att man möts igen, denna tankegången kan ibland hjälpa när man sörjer, men tyvärr inte så mycke, men ändå. Alla har vi många tankar om det här med döden. jag själv anser att man inte bara kan dö och sen är de inte mer.
Idag är det 4 månader sedan lilla Smulan fick somna in, kan inte fatta var den tiden tagit vägen. Och när ska de göra mindre ont att sakna henne. Önskar att hon var hos mig nu. Lika jobbigt varje dag utan henne, här är så tomt och tyst alltid.
På lördag är det 3 mån sedan som min lilla Smulan fick somna in. Kan inte fatta var tiden tagit vägen. Samtidigt som de känns som häromdan, de är ju för jag minns hur de var så tydligt, så känns det som evigheter sedan, men detta pga att saknaden är så himla stor och stark.
Gör fortfarande så ont i mig att sakna, och kan ju säga att de inte går en dag utan att jag fäller en tår eller flera. Det är riktigt jobbigt.
Ni får gärna tycka jag är tramsig nu, men varenda kväll så säger jag godnatt till henne där hon finns i sin lilla urna. Och tänder även ett ljus för henne varje kväll när jag ska sova. Bara ett värmeljus som inte kan göra skada utan uppmärksamhet eftersom det står så pass säkert.
Inte sovit alls bra inatt. Det är idag 2 månader sedan min fina lilla Smulan fick somna in pga sjukdom (juvercystor) 15 år gammal. Hatar att denna sjukdom finns, annars hade hon blivit flera år äldre. Men är glad att jag tog beslutet i tid så jag slapp se henne vara sjuk eller ha ont.
Jag fick se henne som en frisk katt in i det sista även om hon var sjuk.
Men saknaden gör lika ont fortfarande, och jag kan inte fatta att hon är borta. Känns som hon ska komma gående och prata med mig hela tiden.
Är glad att jag tog det beslut jag gjorde med kremering så jag hon kunde komma hem igen.
Känner ni som jag att veckorna bara rusar iväg? och idag är ingen rolig dag, för exakt 5 veckor sedan så fick min lilla Smulan somna in. Saknaden är enormt jobbig
Vad händer idag då? Den frågan har jag inte ställt mig förrän just precis nu. Har blivit bjuden på fest på annan ort, men kommer inte att åka iväg. Väljer att bli på hemmaplan denna helgen. Sen vad som händer idag/ikväll får jag väl se, håller det öppet och bestämmer inget i förväg. Roligare om det händer något kul helt spontant.
Vad ska ni själva hitta på idag? Inte grilla väl? Blir avis då även om vädret inte är det bästa, men det är iaf varmt och regnar inte.
Jag kan inte fatta att det är 1 månad sedan min lilla söta fina Smulan fick somna in. Kan inte fatta att hon är borta. Ingen rolig dag idag alls och jag som ska åka in på kursen strax.
Saknaden gör så ont, känner mig inte hel utan henne.
Idag är det hela 4 veckor sen lilla Smulan fick somna in och inte blir saknaden lättare. Kan inte fatta att det snart är en månad sedan jag fick klappa och pussa på henne sist.
Känns som det var hur längesen som helst jag fick gosa med henne, fast sen känns det som det var häromdan hon var här. Men det är väl det där sista man gjorde som känns långt bort just bara för att man saknar så de gör ont.
Vaknade tidigt i morse av att jag hörde Smulan jama och krafsa på ytterdörren. Tog en bra stund innan jag fatta vad som hänt. Jag hade alltså drömt att hon smet ut i trappan ut jag sett det och sen talade om att hon ville in. Hemskt och drömma en sån sak. Gick ju inte och somna om för blev så ledsen att det inte var sant.
Allt kändes så himla verkligt.
Detta är ju inte det enda. Tycker jag hör henne dagligen på olika ställen här hemma. Att hon hoppar ner från nåt, kommer gående bakom mig när jag sitter vid datorn, eller att hon kommer upp i sängen m m.
Jobbigt och höra och känna detta utan att hon är där.
Skulle göra vad som helst för att få henne tillbaka.
Men en sak vet jag och det är att jag gjorde rätt i att kremera henne, så jag fick hem henne igen. Känns tryggt och veta var hennes kvarlevor är. Och att man kan ha det så föralltid.
Tar dagen som den kommer och gör det jag känner för, sköter mig själv o skiter i andra (ja ni fattar nog de orden). Gillar att kolla massa serier o filmer, läsa o ta promenader i skogen. Här i min blogg så kommer det handla mycket om mina intressen o mina två katter, men även annat såklart. Har även en matblogg...mariesrecept.blogg.se.
