VÄLKOMMEN IN I MARIES HUVUD!!!!

Jag Är Som Jag Är Och Ska Vara. Mig Själv!!!

Något jag aldrig skulle göra

Kategori:

Förstår mig inte på folk som skaffar barn när dom inte ens kan ta hand om sig själva o långt mindre har en ekonomi som klarar detta. Ett exempel är att gå på socialbidrag, då väntar man tills man har en fast inkomst via arbete tycker jag och detsamma om man är sambo/gift och bara har en inkomst.  Det är inte bara den ena föräldern som ska stå för inkomsten, och en mammapeng är inte stor för den som är arbetslös.
 
Jag skulle aldrig nånsin skaffa barn om jag levde på socialbidrag eller om min pojkvän hade jobb och inte jag. Man kan faktiskt vänta. Okej kanske inte gäller de som kämpar för att bli gravid och har problem och kanske inte lyckas förrän de är nästintill för gamla (menar såklart när kvinnan inte producerar ägg längre).
 
Sen måste jag oxå ta upp det här med underhåll, kan bli kul och se hur många mammor som verkligen förstår vad jag menar, eller om de går igång och blir sura för att dom inte tänker till om vad jag skriver.
 
Vad jag menar är att oftast så är det mamman som får barnen vid en seperation, och att pappan har dom varannan helg eller varannan vecka.
Mitt exempel är pappa varannan helg. Vet mammor som "gnällt" över att pengarna inte räcker pga det lilla underhåll de får plus barnbidrag. Men nu är det ju så att båda ska lägga till samma summor. Nu kan jag inte summorna ang dessa bidrag, men låt oss säga att de blir sammanlagt 2300kr, varav underhåll är 1200kr, ja då ska ju mamma lägga till lika mycke till barnet alltså 1200kr, med andra ord blir det 2400kr till barnet. Är ju lixom inte bara pappan som ska stå för kostnader för barnet för att han inte bor där.
 
Blev ni arga o tjuriga på mig nu? haha...tror ändå ni förstår min tankegång och att den är logisk om ni tänker efter. Oavsett hur knapert de kan vara att få pengarna att räcka till i dessa tider.
 
Och nu är det ju dessutom så att jag var 4år och mina bröder 1 år när vi förlorade vår pappa, menar inte att han dog då, utan att han försvann helt ut ur våra liv. Så jag vet precis hur de är att leva med en ensamstående mamma. Och det har inte gått nån nöd på mig och mina bröder.
 
Jag anser att allt går bara man vill, eller vill ju tro ALLT!! Men såklart går ju inte allt, de vet väl alla..men ni förstår ändå min tankegång. Ja de är vad jag vill tro i alla fall.
Och nä jag har inga barn, men jag kan väl ändå tycka o tänka o se vad som är logiskt eller inte, behöver inte ha barn för att fatta att båda föräldrarna ska stå för lika kostnader för sina barn.
 
 
Nu fick jag tyckt till lite om detta, slutar här för de kan annars bli hur mycke som helst
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: